Snubblar över informationen att Jocke Berg är ett big fan of Olle Ljungström. HA HA HA. Ja. Skulle jag nå’nsin få för mig att bli musiker och textförfattare så skulle jag ju såklart bli extremt skitnödig, eftersom da maestro redan finns, eftersom jag aldrig skulle komma i närheten. Jag skulle verkligen vilja, men jag skulle – inte – lyckas.
(Ja, ja, ja. Han ÄR extremt framgångsrik, men jag tänker då aldrig säga att man är ett geni för att man är just det. Den stora massan har haft väldigt fel förr.)
Nog med bitchiness för idag. (Skulle inte tro det, men…)
Ok. Så hur gör vi nu då? Magkatarr och ONT i halsen. Blodomloppet på torsdag. Tips anyone? Idag är det springdag. Promenera?
Hösten är här. Jo, det är den visst det. Kalla mig närking om ni vill, men när man inte vill bada längre, då är det höst. BOOM vad den slog till snabbt och hårt. Har fullt upp med anpassningen till den. Gillar ju å ena sidan att rutinerna kommer åter, att det är nystart, att det gamla invanda känns nytt en stund. Å andra sidan har jag lyckats sjukt bra med ett soft liv utan min kalender. Sex veckor då jag knappt öppnat den. Barn som sovit länge på mornarna. Sol som skinit. Oräkneligt antal bad. Inga sjukdomar. Tonvis med vattenmelon. Föräldrar som taggat ner.
Hösten är annorlunda mot de två senaste så till vida att jag nu ”bara” ska jobba. Första arbetsdagen märkte jag inte skillnaden eftersom det var springdag för mig och lejonpappan och kvällen liksom ruuusade på. Andra däremot. Hämta barn-laga middag-äta-mysa-lägga barn-… ööööh? Oceaner av tid framträder. En ny bekantskap på jobbfronten konstaterade krasst dagen efter min nya vardagsupptäckt att ”du har ju varit sjuk i huve’t”.
Citerar som avslutning den andre av de två karlar (ollemannen och pimmemannen) som jag sprungit till, cyklat till, spelat för mina barn och skrålat av bara helvete till de senaste tiden. Och helvete igen – det har gjort mig till en bättre människa!
Thåström:
Glöm allting som ni lärt er
glöm allting, det va’ fel.
Det va’ ni som blev som jag
inte jag som blev som er.
…
Det är ni som e dom konstiga,
Det är jag som e normal.
Det är ni som e dom konstiga,
Det är ni som e som jag.
en djungelbok 