mio, min mio?

Ligger här och jäser. Efter frukosten sa jag hejdå till min man som ska ut och åka promotionbåt, tog den icke färdiglästa morgontidningen under armen och traskade uppför trappen. Ner i sängen igen. Med morgonrocken på.
Här har jag nu legat och slappat. Och tänkt färdigt de små funderingar som drabbar en trebarnsmor när hon plötsligt får tänka dem klart. Typ ”När drack jag alkohol senast?” Minns inte. Inte denna helg och inte förra. Varför? Hm… För att ingen hunnit/prioriterat Systembolaget innan det plötsligt är fredag igen? För att kombinationen ett glas vin och slappna av när barnen somnat bara gör att föräldrarna somnar. Och det gör föräldrarna oavsett, så då blir sömnen och dagen efter något något ännu bättre utan alkohol. Tråkigt? Nja. Man kan väl säga att vi sparar vårt intag till tillfällen då vi njuter av det istället? Ok?
Typ ”Är det bara jag som är olidligt trött på inredningstjatet/livsstilstjatet?” Skulle kunna tända en brasa i spisen bara för att symboliskt göra upp med helgbilagorna i morgontidningen. Brinn! Efter gårdagens rensning av förråd och garage var jag lätt illamående av hur mycket vi köpt som bara står där. Som vi ratar. Som vi inte behöver. Som vi inte behövde då heller. Och sörjer de fina saker vi bevisligen har, nerpackade. Som vi glömt bort i vår hets att inreda, köpa nytt och skapa hemtrevnad.
Min man ser på mig och jag känner hur han tänker på hur han på bästa sätt ska bemöta min frustration. Men jag vill inte renovera för renoverandets skull. Jag tycker väldigt mycket duger som det är. Jag tycker om hem som inte är ”perfekta”. Jag tycker ”perfekt” är själlöst, ängsligt, sterilt och tråkigt. Och tyvärr det majoriteten av min generation tycks sträva efter? Att leva som i Miokatalogen eller hemnetannonsen. Men de bilderna beskriver inte ett liv, de beskriver en stil. Jag undrar vad våra barn kommer tycka om oss och vår tid? Våra barnbarn? Om hur vi gick in i väggar i parti och minut samtidigt som vi renoverade och inredde oss fördärvade. Det är en livsstilsfråga jag vill läsa om. (Och det finns säkert massor skrivet, ge min en snabbgenomgång på tisdag vid 15-15:15?) Vad står detta för?
Så älskling. Låt oss ha kvar lite sprickor i väggarna, använda det vi har och inte köpa några nya saker på länge, länge. Ok?

jag vägrar

Såg ett inslag på TV igår där folk på stan fick frågan om de var stressade inför julen. OM de var! Måste bara fråga vad i hela helskotta alla människor stressar så över? Hur firar ni egentligen?
Här hemma kommer vi vara tre barn, en i gymnasieålder och sju vuxna. Vi har knytis, så jag och min man står inte för all matlagning. Vi är väl inte galna heller?! Vi vuxna köper en julklapp var. Dessa lottas sedan ut så alla får ett paket var. Barnen får nog snuskigt många som vanligt. Jag tröstar mig med att de i stort sett bara får saker på jul och när de fyller.
I vår familj kommer tomten strax efter lunch. Sedan är alla barn glada och leker med sina klappar hela kvällen. Vi fixar maten i lugn och ro (”typ”…). Får jag välja skippas sedan tv’n och vi spelar spel, pysslar med barnen och deras nya leksaker, tar en skinkmacka med must och kanske en promenad.
Jag säger inte att vårt sätt är rätt, men det passar oss väldigt bra.