hon är galen, och det är inte jag

Det finns de som påstår att jag har vissa likheter med systrarna Kallur. Jag vet inte jag. Hårfärg och kinder, men se’n. Njaä.
Jag hyser dock den största respekt för dem. För mig som osnabb, osmidig och med den största skräck för att slå mig verkar deras karriärval minst sagt farofyllt och dödslängtande. Bara tanken på att försöka att ens klättra över en häck gör mig nervös. Bara snäppet bättre än höjdhopp, liksom.
Jag känner hur ont det gör. Känner det.
Och så dyker denna tweet upp.
Jag är så inte född till elitidrottare. Så inte på en fläck.

24

Herregud. Prata inte gråt med mig. Jag kan gråta pipel, det kan jag. Numera är det dock inte lika vanligt förekommande.

Men. Blir det böligt på film då jädrar i min låda bölar jag. Och filmer där barn far illa, de ser jag inte gärna. Jag får så in i märgen ont och mår förjävligt. ”Blood Diamond” som ska vara så bra. Den gav jag upp med svordomar och protester. Fy fan! Det går inte. Jag såg ingenting för alla tårar, bröstet sprängvärkte.

Svenska nationalsången efter en stor idrottsprestation. Hur patetiskt som helst kan man tycka. Men jag bölar. Jag har bölat under ärevarv 0ch glädjeyror också. Och jo – ögonen har varit mer fuktiga än normalt även efter vackra mål.

Jag kan få tårar i ögonen av att bara prata om mina barn. Under ett samtal med arbetskamrater. Mitt i vardagen. Tårar. Och jag har fällt otaliga tårar av lycka barnen inte sett. Då jag plötsligt, mitt i en vardagssituation sett mig omkring och fyllts av sådan tacksamhet till de där tre.

Mitt sämsta är att jag kan börja gråta när jag är riktigt arg. Det är inte alltid så praktiskt. Jag har känt mig kränkt och varit förbannad, velat stå upp för min sak. Och så har jag börjat gråta mitt i alltihop. Fel fel fel! I värsta fall börjar kombatanten trösta och tycka synd om. Usch.

Sorg och saknad.

Jag är nog rätt känslosam över huvud taget. (”Nog” – ha ha!) Jag är oftast glad, men blir jag arg blir jag det ordentligt och snabbt övergående. Jagtycker man ska ta ut känslosvängningar. Det är inte så farligt herreguuud! Kan bli vansinnigt trött på att man inte kan få reagera med starka känslor. Vill inte att mina barn ska växa upp och tro någon är galen som visar känslor. eller bli livrädda för att någon blir arg. Och tårar. Jo. De är faktiskt läkande. De behövs.

Böla på!