kan du gö’ nå’t åt saken?

Det är så lätt att bli förbannad, gå igång. Sitta i stugorna och rasa över alla orättvisor.
Men ibland kan vi faktiskt påverka. Vi kan det. Även om det kan kännas hopplöst. Som i vårt fall där kommunen vill börja ”sila” biltrafik genom vårt kvarter. Vissa stunder känns det som att det inte spelar någon som helst roll hur mycket vi engagerar oss, läser på, tar diskussion, skickar in åsikter. Det är redan beslutat om än inte formellt. Vi känner oss små och överkörda. Får höra att vi inte kan vara egoistiska, utan ska tänka på de som bor några hundra meter bort och som måste kunna ta bilen rak väg in till centrum någon kilometer åt andra hållet. Bil. I stan. 2013.
Nåväl. Vi engagerar oss i alla fall. Det är vår förbannade skyldighet. Om inte annat har vi lärt oss en del om hur politik fungerar på lokal nivå.

Det finns även mindre påtagliga exempel där vi kan påverka.
Försäkringskassan. Alla svarta rubriker. Alla idiotiska beslut. Alla de som inte får stöd. Är försäkringskassan en bunt idioter?! Vi rasar. Sanningen är väl att idioterna är lika väl representerade på försäkringskassan som i samhället i övrigt. Och. Att fk styrs av politiska beslut. Så med din röst visar du vilken typ av samhälle du vill ha. Vilket även innefattar det system fk ingår i.

Många var vi som blev arga när det uppdagades att man kände till hur osäker byggnaden var där sömmerskorna i Bangladesh arbetade. Den som rasade. Där minst 620 krossades. Hur man tvingade in dem i huset ändå. Men vem är det som driver på den utvecklingen? Vem köper kläderna de syr? Kan vi konsumera mer genomtänkt och inte själva bidra till oetisk billig produktion? Jag är själv dåligt insatt. Men jag svor som en borstbindare över ansvariga där. När jag borde agera annorlunda här.

Nu ska pk-häxan äta fiskbullar och planera nioårsdagsfirande. Ibland ska man ha tur.

Annonser

proud to be pk

Jag gillar den här killen.

20130508-165003.jpg

förändra världen, anyone?

Filmen om Palme. Känslan att se den. Att fyllas av det han stod för. Att komma ut därifrån med känslan att det har hänt ofantligt mycket. Att röd politik är något så kapitalt annorlunda idag. Bitterhet. Vill inte känna bitterhet. Men vad ska det annars kallas?

Idag. Arbetarrörelsens dag. En man håller ett tal i Malmö. Redan innan talet hålls skriver media att det ska handla om förändringar för att underlätta ungas företagande. Det är socialdemokraternas partiledare som håller talet. Han som förväntas bli nästa statsminister. I Norrköping togs socialdemokraternas demonstrationståg bort. Amy Diamond uppträdde däremot. S har i år tagit fram en QRkod som leder till deras förstamajfirande på nätet. QRkod?

Valrörelse. Allt är en valrörelse. Det handlar om taktik. Du ska kasta skit på andra laget. Men du får inte vara för olik dem, för då får du inte deras väljare på din sida. Så blev Moderaterna Sveriges nya arbetarparti. Så förändrades även socialdemokraterna? Vi lever i en allt mindre ideologisk tid. Jag som tycker det känns obehagligt får höra av de som ”vet” att det gäller att anpassa sig när omvärlden förändrats.

Det är inte längre fokus på att förändra världen.

vårtecken

20130407-225744.jpg
Ofodrade galonisar. Ibland utan jacka.

20130407-225842.jpg
Öppet hus på Kulturskolan.

20130407-225922.jpg
Brunt gräs som luktar gammal ost.

20130407-230018.jpg
Växande velodrom.

20130407-230127.jpg
Tröttheten. Den förlamande. Mitt i allt vårpiggelint.

tomt på hyllan i skafferiet

PK-häxan här. Nu igen. Hade tänkt leverera några moralkakor, men… Jag åt upp allihop själv! Lönnfet med magknip men så blev det. Glupsk som få.
Eller vänta. Kvällen är inte slut. Vem vet.
Gilla en bild på soldat som gullar med hund och jag gillar artikel om att Sverige exporterar mest vapen i världen. Till diktaturer. Vilket är ett brott. Enligt svensk lag.
Så osmakligt. Av mig.
Nu ska jag hantera fyraåring som planerar vedergällning. Tvillingsyrran har placerat imponerande snorkråka på hennes kind.
Konflikter, konflikter.

sluta gnälla – det är inte synd om oss

Jag har funderat mycket kring livsstil på sistone. På olika val och på att ta ansvar. Om möjligheter snarare än svårigheter. Både gällande resande i vardagen då ett gäng lokalpolitiker har fått för sig att det vore toppen att öppna upp för mer biltrafik genom mitt kvarter, men även gällande maten vi köper. Lagar. Ger våra barn.

Jag ruttnar inombords på statusuppdateringar på facebook i stil med att det är alldeles för svååårt att vara duktig och medveten. Det ska vara ekologiskt och det ska vara nyttigt och fair hit och dit och vem orkar liksom? Ba’.

Tänk om alla kunde tipsa om små saker som underlättar bland alla dessa val istället? Jag har en väninna som berättar varje gång hon hittar ekologiska varor som är lika billiga som de icke ekologiska till exempel. För hon är så trött på alla som hävdar att det är för dyrt. Fler sådana tips tack! Visa mig fler möjligheter. Sprid inte attityden att det är omöjligt, för det är det banne mig inte. Visst, det krävs lite tänkande, och du kanske får ge det lite tid i början. Men det är ju för att allt för få tänkt till som vi står inför en galopperande klimatsituation. Och för dyrt? Behöver det vara det? Kan du ändra andra inköpsvanor? Kan du planera dina inköp? Skriva veckomatsedel och köpa det du vet att du ska äta är ett sätt som bidrar till lägre matkostnader och ger utrymme för mer kostsamma men bra val i matväg. Med betydligt färre kemikalier. Att helt enkelt avstå vissa saker för att köpa genomtänkta saker en annan. Och du behöver inte bli 100 % kunnig över en natt. Ta en vana i taget. Lägg på fler och fler. Det går. Pissa på attityden att det är omöjligt!

Jag instämmer även med Sara att det ju vore föredömligt om våra matbutiker kunde engagera sig i detta. Ge oss kloka råd. Vissa på hållbara alternativ. Lyft fram dessa varor. Det vore ju ett tacknämligt alternativ till megaskyltar om billigaste utländska fläskfilén (där du får en antibiotikakur på köpet). En annat tips, förutom Saras kloka blogg är En lagom dos grönt, där de testar och skriver om miljövänliga varor och tjänster. De har ett nyhetsbrev som är toppen. Årligen korar de Sveriges bästa gröna bloggar. Följ en en period. Ofta hinner man inte följa allt. Men lite inspiration?

Ett vanligt tips till den som vill ta ett första steg, som tröttnat på det dåliga samvetet och vill börja göra genomtänkta val är fem ekologiska val som Naturskyddsföreningen tipsar om:

– KAFFE eftersom bekämpningsmedlen dödar djur, natur och människor, medel som är förbjudna hos oss. Dra ner på en kopp om dagen och du har råd.

– BANANER OCH VINDRUVOR eftersom de är hårt besprutade med massor av olika gifter. De behöver man inte köpa dagligen och torde därför kunna bytas ut även om det kostar några kronor extra? (Med druvor följer även vin och russin).

– MEJERIPRODUKTER För att du ger djur och natur i Sverige bättre förutsättningar. Och regnskog skövlas inte för att ge svenska kor billig mat.

– KÖTT Ekologiskt, svenskt och kanske även mer sällan? Dryga ut köttfärssåsen med mer av annat om den ekologiska färsen känns dyr?

– POTATIS Den svenska gröda som besprutas mest.

Vad vill du säga till dina barn och barnbarn när de frågar varför vi inget gjorde? Vi hade all kunskap. Vi visste. Så ge klimathotet fingret. Börja idag och fortsätt imorgon.

livet åter

Jag har äntligen fått in mina böcker från förrådet. Äntligen har processen med hus och fix kommit till att sätta upp bokhyllor. Maken har kånkat in kartongerna, jag har packat upp. Under ett par timmar var jag ensam hemma och fixade. Anpassade höjd på planen. Grupperade. Ändrade. Och. Plockade upp en efter en. Minnen. Ett gäng köpta i Paris. Någon i biblioteket i Söderhamn. En drös inför semestrar. Några hade jag med mig hemifrån. Många köptes när jag läste litteraturvetenskap. Andra kan jag inte för mitt liv begripa var de kommer från. Jag tycker om allihop. Censurerar inte.
Mysrysare! Tänk när jag som tonåring plöjde tiotals mysrysare. Det var ju en jätteviktig del av min läsarutveckling. Liksom Stephen King-perioden. Ska jag gömma undan dem nu? Ska mina barn inte ha dem tillgängliga när de ska ligga timvis med kramp i armarna och frusta åt äckligheterna?
Jag ogillar pekpinnar kring andras läsvanor (även om jag verkligen tycker vissa skriver dynga). Att boken om Madonna står bredvid den av Dagerman är inte konstigare än att de utgör viktiga perioder i mitt liv. (Och jag läser hellre om den om Madge). Ingen av dem är viktigare än den andra. Jag kände inte annat än förakt för killen i min litteraturvetenskapklass som blev så glad över att hitta en bok han tyckte var snygg att visa upp i bokhyllan. Kvasiintellektuellt tönteri!
Han har nog inte Åke Catos debutroman i sin hylla. Den måste jag ju för övrigt läsa snart. Tills vidare får den mysa bredvid boken om schizofrenibehandling.
Jag har sorterat böckerna efter höjd. Det är prio ett. Sedan kanske jag ställer dem i någon mer ordning. Tills dess polar Mao och Lehane, Stalin och Clintan. Den gamla boken om Hvad varje qvinna bör veta ställdes dock medvetet ihop med Strindberg.
Tyvärr orkade inte ryggen mer. Arbetet får återupptas snart igen.
Huvudsaken de är här allihop.

20130302-194638.jpg