om de livsviktiga traditionerna

Den senaste tiden har jag varit ledsen, besviken, arg och indignerad. Det förekommer så mycket otäckt, skrämmande och trångsynt beteende. Jag menar, att vuxna svenskar RASAR över att Walt Disney äntligen börjar sanera sitt stereotypa och fördomsfulla uttryckssätt riktat mot våra barn, ska det vara något gemene man blir upprörd över? Att ett barnprogram uppdateras från en förlegad tids människosyn borde uppskattas. Men icke. Då vill vuxna värna om traditioner. Traditioner.

Vilka fler traditioner vill vi värna om? Vilka andra förändringar där traditioner brutits har varit allt för omvälvande för den vita, socialt skyddade befolkningen?

Ja, för någon vecka sedan upplyste Nerikes Allehanda oss om att en lärare i en klass på en skola i Laxå ville förbjuda pepparkaksgubbar i luciatåget. Det var inte Skolverket som gick ut och tvingade samtliga landets lussetåg. Det var EN lärare (på en skola som efter detta mottagit mordhot). Detta startade ett krig. Kriget om traditionerna. Ett krig där fienden, den ensamma läraren på en skola i Laxå numera har drygt tjugo Facebook-grupper och dess anhängare mot sig. Grupper där man använder en retorik som anger att pepparkaksgubbetraditionen är hotad. Där man värnar om pepparkaksgubbarnas fortsatta existens. Där man piskat upp en stämning som vill mena att de är hotade, pepparkaksgubbarna. På grund av en ensam lärare i Laxå.

Jag är bekymrad och oroad över hur till synes sansade människor dras med i detta. Hur man gillar en grupp på Facebook utan att vara kritisk och fundera över vem som ligger bakom, vems intressen man förmedlar och sprider. Det är ju ingen hemlighet att SD vill värna ”svenska” traditioner av detta slag, och gärna vill få allmänheten att tro att hotet är stort och massivt.

Är det då så farligt att garva åt en tecknad svart docka i ett barnprogram? Att för faaaaan få säga negerboll? ”Det har vi ju alltid gjort”. Herregud. Spänn av. Kom inte och förstör det trygga invanda, gemytliga, mysiga här. Bevara våra svenska traditioner!

Det är inte jag som vit svensk som avgör det. Det är upp till den som blir kränkt. För Disneys figurer är kränkande. Den svarta dockan är en pickaninnydocka. Pickaninny (eller blackface) är en välkänd rasistisk nidbild som vill framställa svarta som slöa och dumma individer som mår bra av ett kok stryk och av naturen tillhör lägre klass. (Känner ni igen järnrörsjargongen?) En nidbild från den tid då vi i Europa hade en numera välkänd herre som vann räddhågsna och traditionstörstande tyskars förtroende att på sikt gasa ihjäl judar och andra som inte passade in i deras bild av den traditionelle samhällsmedborgaren. En tid då man missnöjesröstade fram förtryck. Då man hysteriskt värnade tradition, oavsett vad traditionen stod för.

Vi sitter i våra skolbänkar som barn och lär oss att det aldrig aldrig kommer att hända igen. För vi vet ju idag varför det gick som det gick. Då.

Lämna en kommentar